Vem är den helige staffan
Staffan stalledräng är i nordisk folktro en legendfigur som ursprungligen uppfattades som tjänare hos konung Herodes och senare ofta förväxlad med martyren Stefanus och hälsingemissionären Staffan Stenfinn. Han spelar en särskild roll för julsederna 26 december är Stefan martyrens dag. I Sverige är Staffan framförallt känd från en svensk julsång, men har rötter i betydligt äldre, folkliga traditioner än i vår tids Luciafirande.
Staffan Stalledräng – vem var han egentligen?
I visan ser Staffan stalledräng den stjärna som uppenbarar sig inför Jesusbarnets födelse. Den kanoniska figuren bakom Staffan stalledräng är Stefanos som enligt Apostlagärningarna stenades omkring år 35 e. Han blev därmed den förste kristne martyren. Enligt en annan kristen legend dödades Sankt Stefan redan i samband med Jesu födelse. Herodes svarade att det vore lika omöjligt som att den stekta tupp han just hade blivit serverad skulle resa sig upp och gala.
Så snart detta var sagt lär tuppen ha gjort just detta, och dessutom i galandet yttrat orden Christus natus est, "Kristus är född". På grund av detta lät Herodes stena Staffan. Både Herodes stenande av Sankt Stefan och tuppundret är även knutet till andra personer. Staffansvisorna och Staffansskedet har också knutits till den helige Staffan eller Stenfinn , Hälsinglands skyddshelgon, men det stämmer inte riktigt in med legenden om hästar, stalledräng med mera, men kan ha sammanflätats inom myterna och den folkliga traditionen.
Staffan stalledräng har även kopplats till Cisterciensermunken vid Gudsberga kloster Staffan, som skrinlades Det finns också teorier om att kopplingen mellan Sankt Stefan och Staffansfirandet är en slags kyrklig efterhandskonstruktion, som uppstått som en kristianisering under kristendomens införande på talet, för att dölja en äldre förkristen hästkult. Årskulmen av denna kult skulle då ha nåtts kring midvintern.
Häst- och djurkulter sågs som tabu av kyrkan, och olika försök gjordes för att få allmogen att upphöra med dem, eller att göra dem mer rituellt vaga genom att omvandla dem till kristna helgondagar. Uppgifter om hästoffer finns hos Adam av Bremen och i Hervararsaga samt i det arkeologiska materialet från exempelvis Upplands järnålder. För kristianiseringsteorin talar att Sankt Stefans koppling till hästar är mycket vag, samt att Staffansfirandet tycks ha haft en stark och geografiskt spridd kultisk funktion som inte tillfredsställande kan förklaras som endast en medeltida helgondyrkan.
Under talet var det vanligt med kappridningar, så kallade skeden, i samband med Staffanskulten. I början av talet försökte fornforskaren Olof Broman framföra tankar om att dessa kappritter skulle vara kopplade till kvarlevor av hedniska riter. Dessa teorier utdömdes dock redan vid mitten av talet som orimliga. Enligt Broman skulle ortnamn innehållande ordet skede utpeka sådana festplatser.
Staffan var en stalledräng: Historiska Museet
Istället är Staffansskedet med största sannolikhet kopplat just till den helige Stefan, Herodes stalledräng. Ryttartävlingar kopplade till den helige Staffan förekom redan på talet. Staffansskedet bestod i att traktens unga män kappred till gårdar i grannskapet, eller att de i samlad tropp vandrade runt med stjärnan, vilket var detsamma som en mildare form av våldgästning. Med sång och spektakel uppträdde dessa Staffans gossar i gårdarna och i släptåg hade de en utklädd Judas , som efter föreställningen gick runt med tiggarpåsen och insamlade pengar och förtäring.
Därtill erbjöds de ofta en sup. Detta sågs ej med blida ögon av kyrkan, eftersom stjärngossarna framåt natten blev ganska så stökiga och att ränna runt med stjärnan var därför tidvis förbjudet. Omkvädet sjungs ibland av hela luciatåget.
Staffan stalledräng – Wikipedia
Ursprungligen hörde dock Staffansvisorna inte hemma vid just Lucia utan vid en senare högtid, nämligen på Annandag jul , som är Staffansdagen, med Staffansritt och andra folkliga nöjen. Sången har haft många versioner från olika delar av Sverige. Den vanligaste melodin är från Västergötland.
Detta är den svenska balladtyp som finns i absolut flest uppteckningar; redaktörerna för Sveriges Medeltida Ballader har här gjort ett undantag från regeln att klassificera samtliga varianter och valt att endast lista Endast ett femtiotal inom detta urval är dock finlandssvenska, medan betydligt fler uppges ingå i Finlands svenska folkdiktning V:1 nr Det svenska kärnrikets östra del bestod under senmedeltiden av Åland , Egentliga Finland med Åbotrakten och västra Nyland , det vill säga det område som var mest påverkat av den kristna kyrkan och svensk administration.