Får man säga indian
Får man säga dvärg och indian? Heter det handikapp eller funktionsvariation?
Så inleder språkvetaren Lars Melin sin debattartikel i tidskriften Dagens Nyheter. Debattartikeln har de senaste veckorna fått mycket uppmärksamhet i Sverige, men också i Svenskfinland. Denna konstruktion används bara för besvärande egenskaper. Man säger ett geni, inte en person med begåvning, säger språkvetaren Lars Melin och ifrågasätter "språkpolisernas" rätt att tillrättavisa andra.
Det Melin vill komma fram till är att förbud mot vissa ord inte löser några problem — i stället väcker det osäkerhet och skapar tystnad hos vanliga språkbrukare.
Ordet “indian” och NE
Melin kallar dem språkpoliser eller språkaktivister, de personer som anser sig veta vilket ordval som absolut är korrekt och gärna påpekar det för andra. Melin menar att de, så kallade, språkpoliserna anser att det blir en dålig matchning mellan ett existerande uttryck och det begrepp eller fenomen som det ska benämna, vilket betyder att ett nytt ord, som ännu inte stigmatiserats, måste bildas.
Melin förklarar att det till slut blir en kedja av ordbyten. Exempelvis ordet idiot passar sig inte. Då måste man byta ut ordet till efterbliven. När även det blir stigmatiserat går man vidare till ordet förståndshandikappad, sen intellektuellt funktionshindrad, tills vi i dagens läge landar vid person med intellektuell funktionsnedsättning. Man måste alltid lägga in ett nytt ord efter ett tag, säger Melin.
Enligt Melin är det rädslan för att bli stämplad som till exempel cynisk, sexistisk eller rasistisk, som gör att vanliga språkbrukare inte längre vågar använda sig av vissa ord och förblir tysta. Så vem är det som ska få bestämma vilket ord som ska användas? Enligt Melin är svaret på den frågan väldigt enkelt.
Det inkluderande språket
Språket har i alla tider fungerat så att mötet mellan människor har varit den plats där ord prövas, utvärderas och förkastas. Man känner av om ordet är förnedrande eller om det passar i betydelsen. Man tror att om man säger justeringsperson istället för justeringsman, så vips blir arbetsplatsen jämställd. Lars Melin, docent i svenska språket vid Stockholms universitet.
Melin är noga med att poängtera att han inte tycker att alla ord är lämpliga och att han inte heller vill förespråka vulgärt språkbruk, men förklarar att vi lätt överskattar språkets makt. Man tror att ord är som ett trollspö och kan göra gott med dem. Eller genom att säga rullstolsbunden så blir en person på något sätt bunden vid sin rullstol.
Språkvetaren Lars Melin anser att vi borde släppa språket fritt och inte ha diverse instanser som bestämmer vilka ord som ska få användas.
Språkvårdaren: Därför avråder vi från ordet ”indian”
Anna Maria Gustafsson är ledande språkvårdare vid institutet för de inhemska språken i Finland. Hon berättar att de följt med språkdebatten och att det är bra att den lyfts upp. Liknande frågor diskuteras så gott som dagligen vid institutet. De här frågorna är oerhört viktiga ur vår synvinkel, så det är bra att det har kommit igång en diskussion igen.
Hur går det då till när språkråd och språkinstitut funderar kring vilka ord man ska använda för till exempel personer med funktionsnedsättning? Ingen lätt diskussion, enligt Gustafsson. Utgångspunkten är att språkbruket inte ska kränka någon. Vi utgår alltmer från vad grupperna själva vill bli benämnda som. Vi tar med grupperna i diskussionen i större utsträckning än tidigare, då man bestämde och avgjorde det på annat håll.
En av språkvetaren Lars Melins huvudpunkter i debatten är att, så kallade, språkpoliser eller språkaktivister gör så att den vanliga språkbrukaren inte längre vågar tala om vissa saker.