Klick i höften nyfödd
Den screening av nyfödda barns höfter som infördes i Sverige i början talet ser ut att fungera väl. Antalet sent upptäckta besvär har minskat, förutom under en period då små barn rekommenderades att sova på mage. Henrik Düppe, docent, överläkare, barnortopedisektionen, ortopediska kliniken, Skånes universitetssjukhus, Lund henrik. Sammanfattat Neonatal screening av barnets höftleder för att upptäcka höftledsinstabilitet och -luxation infördes successivt i Sverige under talets början.
Stommen i screeningprogrammet är den rutinmässiga höftundersökning som utförs av barnläkare på det nyfödda barnet. Försenad diagnos innebär risk för avsevärda funktionella och smärtbetingade besvär med debut redan i tonåren. Utan screening skulle man årligen upptäcka — fall av sent upptäckt höftledsluxation i Sverige.
Höftbesvär hos barn
Under perioden — upptäcktes i genomsnitt 13 fall per år, vilket innebär att vårt screeningprogram förefaller fungera väl. Höftledsluxation omnämns redan i de första kända medicinska skrifterna. Hippokrates — f Kr beskrev tillståndet ingående och förstod att det kunde föreligga neonatalt. Dupuytren [1] skrev en omtalad avhandling i ämnet, men det var egentligen inte förrän Putti [2, 3] och Ortolani [4] runt talets början rekommenderade tidig diagnos och behandling som intresset för neonatala undersökningar tog fart.
Man kunde visa att tidig behandling av tillståndet resulterade i att höftlederna kom att utvecklas normalt. Screening av det nyfödda barnets höfter på förlossningsenheterna i Sverige infördes successivt på initiativ av barnläkaren Kurt Palmén. Ortopeden Sofus von Rosen införde screeningen i Malmö och började använda en specialtillverkad skena för behandling av luxerade höfter [5].
Höfter - 1177
I en artikel publicerad kunde Palmén och von Rosen [6] konstatera att 99 procent av alla barn i Sverige nu föddes på förlossningsenheter och därmed fick höftlederna undersökta neonatalt. Definitioner Det finns olika typer av medfödd höftledsinstabilitet och -luxation. Dels finns den vanliga typen som har sin grund i ökad ledlaxitet och som diskuteras i denna artikel. Därutöver finns den teratologiska eller missbildningsluxationen, där höftleden är luxerad redan in utero, och luxationer sekundära till neurologiska tillstånd.
Dessa luxationer är få till antalet, har en annan genes och måste diskuteras separat. Ett par begrepp behöver definieras i detta sammanhang. DDH developmental dysplasia of the hip , som saknar en motsvarande svensk term, beskriver ett tillstånd där det föreligger en avvikande relation mellan caput femoris och acetabulum.
Klickljud i höften hos nyfödd
DDH utgör därigenom ett samlingsbegrepp för ett antal tillstånd som är sammankopplade och där det ena tillståndet utan behandling kan leda till det andra. Neonatal höftledsinstabilitet, en sent upptäckt diagnostiserad efter 2 veckors ålder höftledsluxation eller en underutvecklad subluxerad höftled med tidiga degenerativa förändringar är exempel på tillstånd som alla kan innefattas i begreppet DDH.
Instabilitet avser en situation där caput har korrekt position men vid undersökning kan partiellt föras ut ur acetabulum. Begreppet har sin största aktualitet under de första levnadsmånaderna och kallas NIH, neonatal instability of the hip. En subluxation är en mer permanent dislokation av leden där det fortfarande finns en kontakt mellan ledytorna, medan det vid en luxation föreligger en komplett dissociation mellan dem.
Med dysplasi avses en situation där ett underutvecklat acetabulum är ett framträdande drag Figur 1. Fördelen med att ha en så vid benämning som DDH är att man förstår att det föreligger ett orsakssammanhang samtidigt som det ur vetenskaplig synvinkel innebär nackdelar när forskningsresultat presenteras. Etiologi Etiologin till medfödd höftledsinstabilitet är sannolikt såväl genetisk och hormonell som mekanisk.
Exempelvis är tillståndet cirka fyra gånger vanligare hos flickor än hos pojkar.
Medfödd instabilitet och luxation i höften – handläggning i dag
I tvillingstudier har risken för att bägge barnen har tillståndet befunnits vara 34 procent för enäggstvillingar mot enbart 3 procent för tvåäggstvillingar [7]. Möjligen styrs detta hormonellt. Den hormonella förändringen påverkar även fostret och då i större grad det kvinnliga fostrets ligament, som därigenom kommer att uppvisa större laxitet, vilket ökar risken för höftledsinstabilitet och -luxation.
Skillnader beroende på etnicitet föreligger också. Tillståndet är betydligt vanligare hos vita européer än hos asiater och färgade afrikaner [8,9]. Mekaniska faktorer påverkar risken för höftledsinstabilitet. Exempelvis ökar sätesförlossning risken för luxation.