Vem duellerar med hamlet

Parispublikens fascination av Ofelia , prototypen för femme fragile , [ 1 ] började hösten , när ett engelskt teatersällskap lett av William Abbot kom till Paris för spela en säsong med Shakespeare på engelska på Odéon. Den 11 september spelade den irländska aktrisen Harriet Smithson rollen som Ofelia i Hamlet. Hennes vansinnesscen hade inte mycket med tradition att göra och verkade nästan vara en improvisation, där flera samtida källor anmärkte på hennes otroliga kapacitet för mimspel.

Hamlet and the Jacobean Succession

Hennes framställning genererade en extraordinär reaktion: män grät öppet i salongen och när de lämnade den "skakade de av okontrollerbara känslor. Jag kände igen tecknet på dramatisk storhet, skönhet, sanning. Inte allting med pjäsens framställning var övertygande. Birollsskådespelarna ansågs svaga. Antalet lik på scenen i finalscenen tycktes skrattretande av många.

Men Hamlets möte med faderns spöke, pjäsen i pjäsen, Hamlets konflikt med modern, Ofelias vansinnesscen och scenen med dödgrävarna ansågs alla vara fantastiska och kraftfulla. Ögonblicket i skådespelarscenen när Claudius reser sig och avbryter framställningen varpå han rusar ut från scenen frambringade en lång och entusiastisk ovation. Tidskriften Pandore skrev om "den engelska uppriktigheten som tillåter allting att uttryckas och avbildas, och där inget är ovärdigt att imitera dramat".

Kompositören Berlioz blev inom kort helt förhäxad av miss Smithson.

Internet Shakespeare Editions

Hans kärlek till henne, till en början obesvarad, blev besatt och tjänade som en inspiration i hans musik. Hans Symphonie fantastique Fantastisk symfoni , porträtterar en opium-framkallad vision där musikerns älskade uppenbarar sig som ett återkommande motiv, idée fixe , som alla besattheter "hittar sin väg in i alla otroliga situationer". Berlioz gifte sig med Smithson , men äktenskapet höll inte.

Hamlets engelska hem Hamlet är en grand opéra i fem akter musik av Ambroise Thomas samt med libretto av Michel Carré och Jules Barbier efter en fransk bearbetning av Alexandre Dumas den äldre och Paul Meurice av William Shakespeares pjäs Hamlet.

Hamlet svenska Hamlet is Shakespeare's most popular, and most puzzling, play.

Vad handlar hamlet om A morbid tragedy about mortality, madness, and murder, Hamlet follows the eponymous Prince of Denmark as he plots to avenge his father’s murder at the hands of Claudius, Hamlet’s uncle and the current king, who married Hamlet’s mother, Gertrude.

Trots att Harriet Smithsons stjärnstatus bleknade inom ett och ett halvt år, [ 3 ] fortsatte parispublikens fascination för karaktären Ofelia. Förutom i musiken så manifesterades den i konsten. Auguste Préaults relief Ophélie visar en ung kvinna vadande i vatten med sitt långa hår utsläppt och virvlande i strömmen. I början av talet hade Alexandre Dumas , som var personlig vän till både Berlioz och Smithson, [ 10 ] uppnått internationell berömmelse med sina historiska romaner och dramer.

Med det stigande intresset för Shakespeare, och Hamlet i synnerhet, som hade väckts av Smithsons framträdande på Odéon, bestämde han att förbereda en ny fransk översättning av pjäsen att presenteras på sin Théâtre Historique. En tidigare versöversättning av Hamlet till franska av Jean-François Ducis , först framförd , spelades fortfarande på Comédie-Française , och Dumas kände väl till den.

Ducis pjäs hade väldigt lite med originalet av Shakespeare att göra.

The duel :: Life and Times :: Internet Shakespeare Editions

Det förekom färre karaktärer: inga spöken, ingen Rosencrantz eller Guildenstern, inga skådespelare, inga dödgrävare. Det förekom ingen duell och Hamlet dog inte i slutet. Sådana ändringar var nödvändiga för att få verken uppförda på franska teatrar vid tiden. Ducis sade till den engelska aktör-impressarion David Garrick att ett spöke som talar, kringvandrande skådespelare och en värjduell var "fullständigt oacceptabelt" på en fransk scen.

Men moralen och politesse fordrade att endast högst anständiga versioner såsom Ducis kunde framföras på scenen.

Hamlet: Sammanfattning av handlingen

Fransmännen refererade till dessa bearbetningar som imitationer och de flesta insåg att de var modifierade versioner av originalet. Till en början beskylldes Ducis för att förorena franska teatrar med Shakespeare; endast mycket senare anklagades han för att ha stympat originalet. Dumas var inte särskilt bra på att varken tala eller läsa engelska. Han var i behov av hjälp, så han valde ut en yngre författare vid namn Paul Meurice från sitt kotteri av protegéer och assistenter.

Meurice hade tidigare samarbetat med Auguste Vacquerie angående Falstaff , en kombination av del 1 och del 2 av Henrik IV , vilken hade spelats på Odéon Med några korrigeringar tog Comédie-Française upp den på repertoaren och den fortsatte att framföras i Frankrike fram till mitten av talet. Dumas-Meurice-versionen var mer trogen Shakespeare och återinförde mycket av det som saknades i Ducis version, däribland Rosencrantz och Guildenstern, spöket, duellen och dödgrävarna.

Med moderna mått mätt var det snarare än fri bearbetning av originalet. Fortinbras saknades och hela öppningsscenen med vaktposterna på slottets murvallar ströks.