Risker med för tidigt födda barn
Anna Bonnevier, överläkare, verksamhetsområde obstetrik och gynekologi, Ystad lasarett. Lars Björklund, med dr, överläkare, verksamhetsområde barnkirurgi och neonatologi, Skånes universitetssjukvård. Maria Altman, med dr, barnläkare, sektionen för barnreumatologi, PO3, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm.
De flesta för tidigt födda barn får normal utveckling och god hälsa
Lätt och måttligt underburna barn utgör mer än 80 procent av för tidigt födda och svarar för nästan 40 procent av alla neonatala vårddygn. En allt större del av vårdtiden utgörs nu av hemvård. I nyföddhetsperioden drabbas dessa barn ofta av andningsstörningar, hypoglykemi, hypotermi och uppfödningssvårigheter. Jämfört med fullgångna har de ökad risk för perinatal död och neurologiska komplikationer.
På längre sikt har dessa barn ökad risk för kognitiv nedsättning, neuropsykiatriska diagnoser och lungproblem. I vuxen ålder har de, jämfört med fullgångna, genomsnittligt lägre utbildningsgrad och inkomst och ökad risk att behöva långtidssjukskrivning, socialbidrag eller handikappersättning. Världshälsoorganisationen WHO definierar för tidigt födda barn som barn som föds levande före 37 fulla graviditetsveckor [1].
Terminologin för dessa barn varierar: beteckningen »prematur« har fått en stor spridning, men är kopplad till mognad mer än till graviditetslängd vid födelsen.
Att födas några veckor för tidigt – spelar det någon roll?
I denna artikel kommer vi att använda begreppen underburen, fullgången och överburen. Socialstyrelsen har i sin senaste redovisning av statistik från Medicinska födelseregistret också börjat använda denna indelning, förutom att måttligt och lätt underburna barn har sammanförts till en grupp. Med modern obstetrik och neonatologi kan allt fler underburna barn räddas.
Mycket forskningsfokus har riktats mot gruppen extremt underburna barn, och stora framsteg har gjorts inom intensivvård och uppföljning av dessa barn [3, 4]. De klassiska morbiditeterna kopplade till underburenhet, såsom bronkopulmonell dysplasi, nekrotiserande enterokolit, retinopati och intraventrikulär hjärnblödning, är vanligast i gruppen extremt underburna barn [5] och förekommer sällan hos barn födda efter 32 graviditetsveckor.
Det är därför lätt att få uppfattningen att måttligt och lätt underburna barn inte har så mycket problem — de är ju nästan fullgångna [6]. Riskerna med att födas några veckor för tidigt, som i fallbeskrivningen i rutan, underskattas ofta [6]. Lätt underburna barn drabbas emellertid i hög utsträckning av andningsstörningar, behandlingskrävande hyperbilirubinemi, hypoglykemi, hypotermi och uppfödningssvårigheter, och de behöver ofta läggas in på neonatalavdelning [7].
Prematur - Född i vecka 28-31 - Barns utveckling - Karolinska
Under senare år har betonats att risken för neonatal morbiditet inte upphör vid någon specifik graviditetsvecka utan är ett kontinuum av problem som minskar i omfattning med ökande gestationsålder men även inkluderar de barn som är födda i tidigt fullgången tid efter 37—38 graviditetsveckor; i engelskspråkig litteratur »early term« [8]. I en retrospektiv registerstudie från Södra sjukvårdsregionen, omfattande 14 lätt underburna och fullgångna barn födda —, förelåg betydande riskökningar för flera utfallsmått för de lätt underburna barnen [9].
Justerade oddskvoter var 6,3 för perinatal död, 2,4 för neurologiska komplikationer, 7,7 för andningsstörningar, 9,9 för behov av mekaniskt andningsstöd med CPAP eller respirator och 13,1 för inläggning på neonatalavdelning. Risken för andningsstörning, behov av mekaniskt andningsstöd och behov av inläggning på neonatalavdelning halverades för varje adderad gravididitetsvecka efter vecka 34 Figur 1.
Behandlingskrävande hyperbilirubinemi utvecklades hos 5,7 procent i graviditetsvecka 34—36 jämfört med 0,3 procent i graviditetsvecka 37—41, och för hypoglykemi var motsvarande siffror 2,7 respektive 0,3 procent.
Att födas några veckor för tidigt – spelar det någon roll?
Ett flertal studier visar att den neonatala morbiditeten till en betydande del hänger samman med graviditetskomplikationer och underliggande maternell sjuklighet [10]. I den sydsvenska registerstudien fann man i en jämförelse inom gruppen av lätt underburna barn att de som föddes efter förtidig vattenavgång eller hade låg födelsevikt för graviditetslängden SGA hade lägre risk för andningsstörningar och mindre behov av andningsstöd än övriga i gruppen [9].
Dessa resultat är i överensstämmelse med en studie som med nationella data från Medicinska födelseregistret och Svenskt neonatalt kvalitetsregister SNQ undersökte riskfaktorer för akuta andningsstörningar hos barn födda i graviditetsvecka 30—36 jämfört med fullgångna barn [11]. Den sydsvenska registerstudien visade också att barn födda lätt underburna efter maternell blödning ablatio placentae eller placenta praevia och barn till mödrar med diabetes före graviditeten hade en ökad morbiditet innefattande inte enbart neonatala andningsstörningar utan också neurologiska komplikationer huvudsakligen hypoxisk ischemisk encefalopati och kramper i jämförelse med en referensgrupp av lätt underburna barn utan dessa graviditetskomplikationer [9].
I Sverige föds ungefär levande barn per år barn år enligt Statistiska centralbyrån, SCB. Andelen underburna barn har de senaste åren sjunkit något och var enligt Socialstyrelsen 5,6 procent år , varav 0,3 procent födda före 28 veckor, 0,6 procent från 28 till 31 veckor och 4,7 procent från 32 till 36 veckor [12]. Detta innebär att 84 procent av alla underburna barn var födda i intervallet 32—36 veckor Figur 2.
Vårdtiderna för underburna barn ökar med minskande graviditetslängd. Av de 10 barn som enligt Svenskt neonatalt kvalitetsregister vårdades på neonatalavdelning år var 3 30 procent födda i intervallet 32—36 veckor. Dessa lätt eller måttligt underburna barn hade en medelvårdtid på 22 dygn, varav 13 dygn i slutenvård och 9 dygn i sjukhusassisterad hemvård. De svarade därmed för 38 procent av alla neonatala vårddygn 31 procent av alla slutenvårdsdygn och 59 procent av alla hemvårdsdygn.
De lätt och måttligt underburna barnen genererar således en avsevärd sammanlagd vårdtyngd och tar betydande resurser i anspråk. En glädjande utveckling är dock att en allt större del av dessa barns vårdtid nu utgörs av sjukhusassisterad vård i hemmet, vanligen vid behov av sondmatning eller ibland extra syrgastillförsel.