Bok med kottar
Fagus orientalis syn. Bok Fagus sylvatica [ 3 ] är ett träd som tillhör familjen bokväxter [ 4 ] och som beskrevs vetenskapligt av den svenska botanikern Carl von Linné. Boken är ett stort träd med mycket tät krona , slät oveckad stam och glänsande gröna blad. Löven växer platt horisontellt för att fånga maximalt med solljus, vilket får till följd att ljuset sällan når marken och växtligheten under träden präglas därför av detta, samtidigt som boklöven förmultnar långsamt.
Så gör du matiga kottar till fåglarna
Boken är en mångformig art som även förekommer i ett antal odlade varianter [ 5 ] , som exempelvis hängbok var. Boken förekommer över hela Europa. Den växer bäst på väldränerade, näringsrika och kalkrika marker, och trivs bäst i klimat med hög luftfuktighet och mycket nederbörd, där vintrarna inte är för kalla. Arten bildar normalt ett ganska djupt rotsystem och är därför stormtåligt.
Bok (Fagus sylvatica)
I södra Europa förekommer den på höjder mellan 1 och 2 m. Höga sommartemperaturer och torka är begränsande faktorer för utbredning av bok i Europa. Den europeiska boken förekommer även i enstaka skogsbestånd i Nordamerika. Boken växer naturligt upp till Västergötland och Småland men odlas även längre upp i landet. Huvuddelen växer på skogsmark i Skåne, Blekinge och Halland. Den nordligaste bokskogen i Sverige är naturreservatet Surö bokskog.
Boken är det vanligaste ädellövträdet i Sverige efter eken. I Norge växer boken i landets södra del — där en större bokskog finns vid Larvik — och längs den milda västkusten till norr om Bergen. Den saknas vilt i Finland.
Enligt vissa teorier förklaras den sydliga bokens ringa utbredning i norra Skandinavien åtminstone till en del av att arten har invandrat långt senare än övriga lövträd. Arten gjorde sin entré i Skandinavien först omkring 3 f. Å andra sidan finns inga tecken på naturlig spridning norrut från dess nuvarande gräns. Bok blir inte lika gammal som ek, men växer fortare och enstaka träd når en höjd av 45 meter, [ 4 ] vilket i Skandinavien endast överträffas av vissa arter av poppel.
På solitära träd kan stammen ofta uppnå en betydande diameter. I skogsbestånd liknar den en hög, rak pelare med slät ljusgrå yta, kronan har en yvig förgrening och djupgrön färg. Ensamstående bokar slår ut tidigt, men en stor del av bladen blåser av långt innan den egentliga lövfällningen.
Al (Alnus spp.)
I västra Skåne sker bokens lövsprickning tidigt — i genomsnitt i slutet av april — och löven är vanligen fullt utvecklade, men mycket ljusgröna kring 1 maj. I mitten av maj har bladen blivit avsevärt mörkare och till exempel vitsippor och en del annan undervegetation försvinner. I mitten av oktober börjar bladen sakta ändra färg till brunt. Kring 1 november börjar boken fälla sina blad — en process som bara tar några dagar.
Boken är ett ädellövträd och en sambyggare med oansenliga vindblommor som utvecklas samtidigt med bladen. Hos både bok- och eksläktet består hanblomman av en blomkalk och flera ståndare , medan honblomman består av en obetydlig blomkalk och en tretalig pistill , vars fruktämne omges av en samling skyddsfjäll. Hos boken är honblommorna två inom ett gemensamt hölje av sådana fjäll, och även frukterna, som är tresidiga nötter , sitter två tillsammans inom den vedhårda, piggbärande skål, som bildas av detta hölje.
Skålen öppnar sig slutligen med fyra starkt tillbakaslagna, invändigt sammetsludna flikar. Nötterna kallas bokollon. Fröets byggnad är hos både boken, eken och hasseln densamma som hos ett mandelfrö och en äpplekärna. Groddplantor förekomma ymnigt i bokskogar och känns igen på de breda, nästan tvärhuggna hjärtbladens silvervita undersida.